Jag är lycklig!!

Efter ett år har jag äntligen fått hoppat på riktigt igen, på Molly! Jag har alltså inte hoppat ett ordentligt språng/bana på ett år, rätt lång tid om man jämför med vad jag gjorde förut. Just nu sitter jag här med världens största leende på läpparna och det var verkligen det bästa på väldigt länge + swedish house mafia såklart (HAHA..)
 
Det var såklart jätte kul att rida henne igen men ändå hur hemskt som helst. Visst kunde jag fortfarande rida henne bra, hon var jätte fin verkligen. Men ändå.. Jag kommer antagligen aldrig mera rida henne ofta, aldrig mer tävla henne osv. Saknar henne massor. Red ju henne nästan varje dag, tävlade och tränade väldigt ofta förut så det vore ju konstigt annars. Jag var ju jätte glad för att jag fick rida henne igen, men nånstans ville jag typ bara börja grina för det var så himla ledsamt. Bara tanken på att om jag inte hade fått problem med knäna hade jag antagligen fortfarande ridit, tränat och tävlat henne. Får jag den chansen att rida henne "som vanligt igen" har jag lovat mig själv att aldrig tacka nej. Bästa häst ♥
 
Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you
 

Kommentarer

Innan du kommenterar:
- Ja jag (Patricia) gör designer men det kostar en slant, läs mer HÄR!
- Inga elaka kommentarer!!! (vi har era IP-adresser!)


Namn:
VIP?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: