Nu är jag hemma från stallet igen. Jag red ju Saras häst, Taggen, idag och seriöst det såg katastrof ut. Jag kunde verkligen inte rida på honom. Skumpade till taket, hästen sprang med huvudet rakt upp och ba drog järnet. Det var som att börja rida på nytt ungefär. Haha det va ju i alla fall underhållning för dom på läktaren. Jag ska ju ta hand om han nästa tisdag och då rider jag lektion på honom för Malin så jag hoppas verkligen att det ska gå bättre då. Nu har jag ialla fall fått det jobbiga steget "att-känna-på-hästen" avklarat. Check!

Haha men det var kul ändå för det va liksom lite retsamt för jag förstår precis hur Sara menar att jag ska göra och hur det ska kännas men det är bara svårt, just nu. Och sen när jag fick honom fin (uppmärksamma: två steg) så kände jag precis vad hon menade, men jag vet inte hur jag ska ha kvar honom där och jag orkar inte ha kvar honom där. 

Han är lite lik Celine. Det är två hästar som är totalt olika som natt och dag hur man rider dom, men ändå så är det samma grej: När han/hon är fin då är han underbar, men när det går dåligt då är det riktigt dåligt. Och jag vet ju att hästen kan det är bara jag som ska kunna hästen. 

Det här va seriöst en FET utmaning för mig. Till nästa gång ska jag bara ge mig FAN på att jag ska klara det. Det är lite som att börja rida på nytt. Men det är väl ungefär det man behöver ibland för att sen komma tillbaka till sin häst och ta med det och utveckas. Punkt slut. Nu ska jag duscha!!!

Tack Sara!