Jag kan skriva hur mycket jag vill men det kommer inte förändra ett skit. Men jag vill att alla som läser det här i alla fall kanske får en annan synvinkel på saker och ting. Det är svårt att formulera sig så ni ska förstå vad jag menar exakt. Men jag försöker..

Om vi börjar så här: hur många här går på högstadiet och tycker det är jättecoolt med att smsa med killar, gå i snyggaste kläderna och sminka sig, platta håret och prata skitsnack? Bra, visst är det kul? ;) Då kommer nästa fråga? Hur många går på gymnasiet som kollar tillbaka på högstadiet och bara skäms över hur töntig, kaxig och fjortis man var? Bra då är vi två. 

Jag vet att det här fenomenet jag kommer snacka om är lite beroende på vart man bor hur allvarligt det är. Men jag bor i en liten stad där alla känner alla. Här kan man inte gå på stan utan att vara utpekad. Jag vet inte om jag har dåigt minne eller om jag var en annan person på högstadiet men jag kommer inte ihåg någonting nästan. Och jag skäms så sjukt över hur töntigt jag betedde mig. I sjuan såg jag ut som om jag hade fastnat i en buske med håret och sminket var överflödigt. Åttan trodde jag att jag var fett vuxen och gick runt med näsan i vädret, jag ägde världen. Kolla på mig, typ. I nian börja jag väl komma tillbaka till verkligenheten. Men det som är sååååå svårt när man bor i en liten stad. Man träffar samma människor varje dag både i skolan och utanför skolan. Hela tiden. Och man måste hänga med i modet hela tiden, kläder, stil, personlighet, humor, ordvitsar.. hela kittet var tvungen att vara på plats annars var du konstig och så började skitsnacket. Man lever som i en liten bubbla, var du utanför bubblan var du konstig. Man hängde efter de coola. Och så var det bara. Inget annat gällde. Verkligen ingenting annat. Helt absurt egentligen, vansinnigt!

Det jag vill komma till. Folk som har ögonen på alla, är på alla ställen hela tiden och ska kommentera minsta lilla fel kan dra åt helvete. De som, trots, deras fetaste attidyd blir den som får deras röst hörd och blir den alla lyssnar på och hyllar. Ni är så otroligt töntiga, osäkra och fega. Ni njuter av att håna andra. Ni finner trygghet i att håna andra. Ni njuter av att tjaffsa med andra. Sen tar ni det på facebook, skvallrar vidare, säger något hånfullt som "snygg tröja" ut i luften som dom visste att man hörde och sen skratta dom. Så omoget eller hur, älskar er! Ni som lever på att vara elaka, ni som har kompisar som ser upp till er för att ni spelar kaxiga vad kommer det beteendet ifrån? Jag förstår mig inte på sånna människor. Och av någon anledning så lever det tusen av dom i min lilla hemort. 

Jag vill att ni stannar upp i ert läsande nu... tänk efter... granska dig själv... gå tillbaka till i tiden och granska dig själv. Behövde du kalla den där tjejer för ful igår? eller behövde du kommentera hennes nya profilbild? Kändes det bra efteråt. Fick du någonting utav det? Blev du kung för en dag? Nja knappast. Jag vet hur arrogant och upptagen man är som tonåring. Men stoppa dig själv innan du gör något dumt. Man behöver inte vara så jävla kaxig. Va snäll. Le. Var trevligt och hjälpsam. Puss ni är bäst!