Tro inte att mitt liv är helt åt helvete för att jag och Celine glider isär varandra sakta men säkert. Och tro inte att jag inte vet om konsekvenserna för mina handlingar. Självklart kommer jag sörja länge och jag tror det är jobbigare just nu när jag fortfarande rider och får känna hur det bara går neråt. Men jag valde det här. Egentligen mot min vilja. Hade jag inte pluggat på distans, varit kortare och haft mer tid hade jag aldrig taget det beslut jag gjort. Men nu har jag hittat den perfekta fodervärden och jag kan inte vara gladare för deras skull. Men som sagt, jag går inte oberörd...

Och sen vill jag oxå berätta att vi kommer börja svara på några frågor från frågestunden nu. Sen kommer vi svara på resten i helgen med en videoblogg :)